Vitt
Nej, nu är det banne mig dags att torka upp levern och vara vit ett tag. Jag gillar nämligen inte att gå hem i regnet och börja gråta av okänd anledning, bara för att spendera dagen efter i sängen funderandes över vilka blunders man eventuellt lyckats med kvällen innan. Gillar heller inte hur vartendaste glas vin verkar sätta sig på höfterna, för att inte tala om allt fyllekäk och alla bakispizzor som det genereras. Dessutom är det dyrt.
Hade dock en trevlig kväll som innehöll en ytterst spontan överraskningsfest med vin hos Mia (som fyllde 21, hurra och grattis), sushi med Andrea (made out of win, både sushin och bäst-Andy), rumpskak på köttmarknaden (Värmlands!), cykeltaxitur (med adelsmannen), en rätt half-assed sväng till Etage (ingen karaoke, eller tyvärr från tjej som gav sig på "My Immortal"), en skum fest i korren mittemot Mias med troligtvis ohövliga fransmän (ursäkta franskan, men fuck you right back), att sitta på sängen i Mias rum och vara full och dum och seg i huvudet och känna hur man verkligen inte kan bidra till konversationen (på engelska) och hur det ilar i tänderna och att ilningarna liksom flyttar sig i tänderna, att börja gå hemåt i regnet och sedan få mess från Alex med samvetskval som tyckte att jag kunde komma upp till honom tills det slutade regna, att dricka sjukt mycket vatten och fortfarande vara alldeles för seg i huvudet för att orka prata (och särskilt inte engelska), att gå hem och sjunga högt på sorgliga Paul Simon-låtar för att skrämma bort eventuella våldtäktsmän men kanske mest känslan av att vara totalt ensammast i hela världen. Vilket förmodligen var en släng av fylleångest, vilket förmodligen är en skälig anledning att lägga ner det här med nervförgiftandet för ett tag.
Komma hem till full pojkvän som ligger diagonalt över hela sängen och inte går att väcka, putta på honom för att få honom att flytta på sig. Sedan få en trumpetfis med en stank värdig en flock med skunkar (är de flockdjur?) rakt på sig.
Somna, vakna, beställa pizza, stanna i sängen hela dagen och må RÖV. Skriva svamligt blogginlägg. Förmodligen sova snart igen.
Det är en jävla tur att det finns South Park att underhålla sitt arma huvud med.
Hade dock en trevlig kväll som innehöll en ytterst spontan överraskningsfest med vin hos Mia (som fyllde 21, hurra och grattis), sushi med Andrea (made out of win, både sushin och bäst-Andy), rumpskak på köttmarknaden (Värmlands!), cykeltaxitur (med adelsmannen), en rätt half-assed sväng till Etage (ingen karaoke, eller tyvärr från tjej som gav sig på "My Immortal"), en skum fest i korren mittemot Mias med troligtvis ohövliga fransmän (ursäkta franskan, men fuck you right back), att sitta på sängen i Mias rum och vara full och dum och seg i huvudet och känna hur man verkligen inte kan bidra till konversationen (på engelska) och hur det ilar i tänderna och att ilningarna liksom flyttar sig i tänderna, att börja gå hemåt i regnet och sedan få mess från Alex med samvetskval som tyckte att jag kunde komma upp till honom tills det slutade regna, att dricka sjukt mycket vatten och fortfarande vara alldeles för seg i huvudet för att orka prata (och särskilt inte engelska), att gå hem och sjunga högt på sorgliga Paul Simon-låtar för att skrämma bort eventuella våldtäktsmän men kanske mest känslan av att vara totalt ensammast i hela världen. Vilket förmodligen var en släng av fylleångest, vilket förmodligen är en skälig anledning att lägga ner det här med nervförgiftandet för ett tag.
Komma hem till full pojkvän som ligger diagonalt över hela sängen och inte går att väcka, putta på honom för att få honom att flytta på sig. Sedan få en trumpetfis med en stank värdig en flock med skunkar (är de flockdjur?) rakt på sig.
Somna, vakna, beställa pizza, stanna i sängen hela dagen och må RÖV. Skriva svamligt blogginlägg. Förmodligen sova snart igen.
Det är en jävla tur att det finns South Park att underhålla sitt arma huvud med.
Kommentarer
Trackback
