We can work it out, we can work it out
Det har varit ett jobbigt år för mig och Matte, de vet de som står oss nära. Det har blåst motvind mestadels och det tär på ett förhållande hur mycket man än älskar varandra. Kanske särskilt om man verkligen verkligen älskar varandra, men för tillfället bara inte får saker och ting att gå ihop trots allt. För tillfället, vill jag understryka. För att vi kommer att komma ur det här starkare tillsammans hyser jag - otroligt och förmodligen naivt nog - inga som helst tvivel om. Det är bara lite växtvärk, det går över och sen går man vidare som större och starkare människor.
Jag kommer att packa mina saker inom en inte alltför avlägsen framtid och flytta in i en egen liten lya i en annan del av stan. Det har jag tagit ett mer eller mindre definitivt beslut om idag.
Och det känns både och. Det känns värdelöst att inse att det krävs mer än bara kärlek. Det känns värdelöst att ha "misslyckats".
Samtidigt känns det bra. Bra att vi kan avstyra än större katastrofer som kanske hade drabbat oss om vi inte hade insett det här tidigare. Bra att äntligen orka försöka stå på egna ben. Bra att kärlek inte är beroende av att man delar samma adress. Och att vi alltid har varandra på uthärdligt avstånd.
Någon hejdundrade inflyttningsfest lär det med andra ord alltså inte bli. Och kanske inte så himla mycket bloggande. Så att ni vet, liksom.
Jag kommer att packa mina saker inom en inte alltför avlägsen framtid och flytta in i en egen liten lya i en annan del av stan. Det har jag tagit ett mer eller mindre definitivt beslut om idag.
Och det känns både och. Det känns värdelöst att inse att det krävs mer än bara kärlek. Det känns värdelöst att ha "misslyckats".
Samtidigt känns det bra. Bra att vi kan avstyra än större katastrofer som kanske hade drabbat oss om vi inte hade insett det här tidigare. Bra att äntligen orka försöka stå på egna ben. Bra att kärlek inte är beroende av att man delar samma adress. Och att vi alltid har varandra på uthärdligt avstånd.
Någon hejdundrade inflyttningsfest lär det med andra ord alltså inte bli. Och kanske inte så himla mycket bloggande. Så att ni vet, liksom.
Kommentarer
Trackback
