Dödligt trött på dramatik
Jag tänker bara säga det en gång och aldrig mer igen - jag är dödligt trött på dramatik och på att få svarta hårda ord slängda i mitt ansikte. Och jag är trött på att andra förväntar sig att jag också ska bära mina känslor på utsidan och vara lika nyanslös och spontan i vad jag slänger ur mig. Jag vill inte bli inträngd i ett hörn och provocerad till att säga saker som jag inte menar, jag behöver tid att tänka efter.
Antingen får man köpa det - vill man vara vän med mig så är det sånt som ingår - eller så får man låta bli. Men jag är den jag är och det har jag fanimej rätt att vara, precis lika mycket som någon annan. För är det någonting som jag har lärt mig så är det att aldrig börja tumma och kompromissa bort vem jag är, aldrig låta andra definiera och bestämma. Jag är nämligen den enda stackars sate som ska leva med mig själv 24-7, resten av mitt liv.
Otroligt ointresserad av eventuella ursäkter, otroligt ointresserad av vem som har rätt eller fel. Det är inte viktigt för mig att ha rätt, det är viktigt för mig att ha en trevlig och meningsfull relation. Det är allt.
Antingen får man köpa det - vill man vara vän med mig så är det sånt som ingår - eller så får man låta bli. Men jag är den jag är och det har jag fanimej rätt att vara, precis lika mycket som någon annan. För är det någonting som jag har lärt mig så är det att aldrig börja tumma och kompromissa bort vem jag är, aldrig låta andra definiera och bestämma. Jag är nämligen den enda stackars sate som ska leva med mig själv 24-7, resten av mitt liv.
Otroligt ointresserad av eventuella ursäkter, otroligt ointresserad av vem som har rätt eller fel. Det är inte viktigt för mig att ha rätt, det är viktigt för mig att ha en trevlig och meningsfull relation. Det är allt.
Kommentarer
Postat av: Farsgubben
Sant, tänkvärt och väldigt välformulerat...
Trackback
