So is your face!

Jag är klar och Lilla Hjärtat sa just att hon trodde att min hemskrivning var värd ett VG. Det tror jag inte själv, men det värmde i varje fall.

Ikväll blir det Stocken. Syns vi där, broder?

Tuggar på min sista macka. Ska strax börja med delen om hur socialt arbete utförs. Dricker ljummen och kladdig cola som smakar ohyggligt sött i munnen.

Ett ord till så är jag uppe i tusen.

Femhundra kvar till minimigränsen. Femhundra.

Outkasts "Roses" i lurarna på repeat. Ska bli klar, ska bli klar, ska bli klar...

"No surprises" med Radiohead är dagens låt.

Jag har sagt det förut, kommer med all säkerhet att säga det igen - Thom Yorke är gud.

Tillbaka till tentan.

Långsamt går det framåt. 508 av 1500-2000. Hela långa dagen framför mig. Jobbajobbajobba.

Det går framåt med skrivandet. 466 ord av minst 1500 och mest 2000 ord. Snart är utredningen av de olika perspektiven klar och då är det de mer diskuterande delarna kvar av skrivningen, vilket är det mest intressanta enligt mig. Så klar i tid blir jag nog. Och kanske blir det riktigt bra, till och med.

Nu ska jag däremot hem och slänga mig på soffan med Matte för att glo på lite Twin Peaks. Det är jag sannerligen värd efter dagens slit...

Ikväll ska det skrivas hemtenta. Det kommer att ta tid och en jävla massa coca-cola.

Hör ni inte av mig före torsdag eftermiddag så vet ni vad det är jag pysslar med. Det är ingenting personligt.

Roses med Outkast är dagens låt.

Igår bajsade jag hela sesamfrön. Innebär det att jag kommer att dö, eller är det bara ett tecken på att jag borde dra ner på spritkonsumtionen?

Sånt som inte fastnade på bild: bråkat med en kompis (sorgligt), haft två föreläsningar med superfantastiska Keith Pringle (inspirerande), fikat med Alex (trevligt), vunnit en darttävling (sjukt oväntat), druckit hejdlösa mängder vin med Andrea och Lisa (skrumplever), köpt en ny vinterjacka (nödvändigt och prisvärt) samt upplevt nya former av bakfyllebajs (och det sörjer nog ingen att jag inte fick med).

Nu ska jag glo på senaste avsnittet av South Park, städa och sedan bege mig ner mot staden för pluggsession med Linlin. Så det så.

Står en bil fickparkerad i fel körriktning nere på gatan här utanför. Inte felparkerad, men i fel riktning. Det var tydligen upprörande:

Efter fyra dagars intensivt festande så vill man faktiskt bara dö lite grann. Även om man har haft sjukt kul tre av de fyra dagarna. Bilder på spektaklen kommer senare, nu ska jag typ avlida lite.

Jag tänker bara säga det en gång och aldrig mer igen - jag är dödligt trött på dramatik och på att få svarta hårda ord slängda i mitt ansikte. Och jag är trött på att andra förväntar sig att jag också ska bära mina känslor på utsidan och vara lika nyanslös och spontan i vad jag slänger ur mig. Jag vill inte bli inträngd i ett hörn och provocerad till att säga saker som jag inte menar, jag behöver tid att tänka efter.

Antingen får man köpa det - vill man vara vän med mig så är det sånt som ingår - eller så får man låta bli. Men jag är den jag är och det har jag fanimej rätt att vara, precis lika mycket som någon annan. För är det någonting som jag har lärt mig så är det att aldrig börja tumma och kompromissa bort vem jag är, aldrig låta andra definiera och bestämma. Jag är nämligen den enda stackars sate som ska leva med mig själv 24-7, resten av mitt liv.

Otroligt ointresserad av eventuella ursäkter, otroligt ointresserad av vem som har rätt eller fel. Det är inte viktigt för mig att ha rätt, det är viktigt för mig att ha en trevlig och meningsfull relation. Det är allt.

Godkänd på första tentan. Första poängen på nästan ett år. Fy fan vad skönt!

Vad fan gör jag fortfarande uppe den här tiden?!

Sovasovasova. Nunununununu!

Andrea: Det finns inga träd kvar på Island...

Jag: Nej... förutom Björk.

Andrea: Haha va?

Jag: Haha, äh, dåligt pappa-skämt.

Typ en halvtimme förflyter.

Andrea: Gud vad bra mitt ansökningsbrev blir!

Jag: You're gonna blow them away... 'Cause there'll be no trees left to catch the wind... Except for Bjork.

Tystnad.

Andrea: Hahahaha, nu förstår jag!

Dagens fråga: Vem är pinsammast, Andrea som behövde en halvtimme för att förstå skämtet, eller jag som drog det?

Jag jobbade som garderobiär på Norrlands igår förresten. Roligt även om det var segt att jobba natt, åttio kronor i dricks sitter dock inte helt fel... Fikakassan fram till fredag är säkrad.

Om inte annat var det väldigt fascinerande att se på onyktra människor i helt nykert tillstånd. Som killen som var nyktrast av alla killkompisarna när de hängde in jackorna och som kom tillbaka aspackad en halvtimme senare. Eller den brutalt pinsamma snubben och hans ganska illa berörda killkompis:

Pinsamma snubben (pekar upp mot trappan på en tjej): Alltså hon ser ju ut som en påse med skit! Seriöst! Jag vet att man inte får säga så men hon gör ju det.

Illa berörda killen: Hehe ja men så kan man ju inte säga... Man kan ju säga typ att hon inte är din typ istället.

Pinsamma snubben: Nej jag vet, man kan inte säga så... Men ändå, hon ser ju verkligen ut som en påse med skit.

Jag: Ursäkta, men hon har väl fan inte bett om din jävla åsikt. Påse med skit kan du ju vara själv, du är ju ingen looker direkt, din elaka jävel. (Sa jag inte. Tyvärr ingen idé att ställa till med bråk med fulla puckon).

Sen började pinsamma snubben att försöka ragga på mig och min garderobiärskollega, medan illa berörda killen bara ville sjunka genom jorden.

Kvällens sämsta raggningsförsök i övrigt: Killen som slänger fram sina nycklar på bordet, försöker få ögonkontakt med mig och säger hej, och upprepar proceduren tre gånger när jag bara svarar "hej" och fortsätter att arbeta.

Kvällens scener-man-inte-vill-beskåda: Tjejen och killen som hånglade rätt friskt och dirty tre meter ifrån själva garderoben och själva trodde att de inte syntes. Eww.

Kvällens läskigaste: Killen som såg exakt ut som Agent Cooper ur Twin Peaks. Creepy.

Jag har börjat bli brutalt bortskämd med god mat på sistone. Tyvärr inte för att jag själv är grym på att laga mat - det vore garanterat en överdrift - men för att Matte är grym på att laga mat och min bror likaså (och han har varit över och lagat mat en del på sistone).

Ett axplock ur den gånga veckans meny:

Baconfyllda köttfärsbiffar med champinjonsauté och provencalska potatisklyftor
Lövbiffsgryta med tagliatelle
Enchiladas med babyspenat och guacamole

Som sagt - bortskämd. Och mätt.

Imorgon fyller Matte år. Det vill inte han fira. Obstinat som jag är kommer jag därför att spendera mina sista penningar på födelsedagsmiddag och present till honom, för att han är så fin och bra.

Nu ska jag däremot puffa lite på honom där han ligger nerbäddad i sängen och säga grattis. Det, och att han kan ta av sig kläderna nu för det är trots allt typ två timmar sedan Andrea drog hem...

Sen blir det sängen. Det kommer ju en dag imorgon också.

Förresten kommer Lizzie Dee till stan på onsdag. Egentligen skulle vi se Håkan Hellström men eftersom han är en douche bag som gått och skaffat bebis så har han ställt in. Vilket i och för sig känns okej för mig eftersom jag inte skulle vilja bli av  med min Håkan-oskuld sittandes i Uppsala Konsert & Kongress, utan helst... Well, dansandes?

Ingen idé att gråta över spilld mjölk dock, så det blir helt enkelt andra saker att göra - klassfest på onsdag och Härkensexan på fredag! Kommer att bli kul, det känner jag på mig!

Nu ska jag däremot vara duktig och ta tag i lite utskick och plugg, och sen blir det den inte alltför lockande diskhögen i köket. Vad gör man inte för att kunna baka kanelbullar?

Min kille är världens bästa kille. Min kille cyklar och handlar frukost på sängen åt mig efter att ha jobbat 12-timmars nattskift på sitt astråkiga fabriksjobb. Plättar med lönnsirap, bacon och ägg och lite tropisk juice på det.

Han är fantastisk, helt enkelt.

Idag har jag suttit nere i läsesalen på Norrland och plöjt kurslitteratur tillsammans med Linlin. Jag vet inte om det var liften nere i källaren eller om det var stressen av all kurslitteratur vi ligger efter med för tillfället, men...

Linlin: Det skulle vara roligt och se hur lång tid det tar innan vi blir utslängda härifrån med tanke på att det är lördag kväll...

Jag: ...Alltså, jag vet inte, men vi behöver nog omdefiniera begreppet "roligt" i såna fall...

(Och kissa inte på dig av upphetsning nu Anna, men jag har börjat se "Arrested Development")

Hur lite pengar jag än har så lyckas jag alltid klämma fram lite cash till ett par tekoppar och/eller fina skrivböcker. Jag har numera en rätt gedigen samling av både tekoppar och skrivböcker, med andra ord. Idag fick två koppar med fat flytta hem till mig tillsammans med en fågelmönstrad skrivbok.

Matte flinade och skakade på huvudet åt mina nyfunna älsklingar, och sen skjutsade han hem mig på sin skrangliga Puch-cykel. Sen tvättade vi sex tvättmaskiner tvätt, och nu har jag just invigt ena koppen med lite grönt te. Livet är rätt trevligt ibland.

Jag tror att uttrycket "hora som hora" är det nya svarta, eller åtminstone det nya "hur som helst". Detta efter att inte mindre än tre personer i min närhet har uttryckt sig på detta sätt oberoende av varandra under en relativt kort tid.

Det är nästan lika bra som uttrycket "slapp i citronen".

(För övrigt är det inte någon lysande idé att ta en ölfika med ett gäng utbytesstudenter en måndag kväll. Kom ihåg det, kids.)

Det märkliga med att bo i en annan stad än den man är uppvuxen är att man inte vet vad man ska kalla "hemma". Jag åker hem till Umeå, jag åker hem på söndag... Till Uppsala. Hemma är där hjärtat är, vänstra kammaren befinner sig i Umeå och den högra i Uppsala. Eller nåt

Det har varit skönt med en liten andningspaus, nu känner jag mig hyfsat redo för de utmaningar som väntar mig i veckan. Mycket att läsa, visst, men jag har klarat det förut...

Det kommer knappt att bli något annat än pluggande och återigen pluggande den här delkursen. Kan glömma vänner, extrajobb, fritidsaktiviteter och eventuellt även att ANDAS under de nästkommande 26 dagarna tills hemtentan är gjord.

Oh boy.

Jag: En till! Jag tror att det var en kråka.

Jag: Alltså, kan fåglar vara utvecklingsstörda?

Brodern: Haha hurså?

Jag: Men alltså, fåglar är ju rätt dumma i huvudet redan som det är. Hur ser man liksom skillnad på en fågel och en utvecklingsstörd fågel?

Brodern: Alltså Hanna, du tänker inte på normala saker...

Jag: Det är det som gör mig till ett geni!

Jahaja. Det blev en tripp upp till Umeå trots att väder och vind är emot oss. Brodern har tydligen kommit på ett ofelbart sätt att laga vindrutetorkarna med silvertejp... Och det ska ju bli intressant att se, om inte annat.

Det kommer väl rapporter när vi är framme, skulle jag tro.

Nu är jag den trettiofemte snällaste personen i min vänkrets.

Jag är helt enkelt inte snäll, jag måste förlika mig med den tanken...