Summa summarum - mitt 2008

Januari
Krisade som fan, bestämde mig för att hoppa av lärarprogrammet och började plugga Idéhistoria A.

Februari
Gick på extremt intressanta föreläsningar. Mådde i övrigt riktigt dåligt.

Mars
Crap. Pure crap. Studierna började gå åt helvete igen. Gör högskoleprovet, tror jag? Resultat 1,5.

April
Fortfarande crap. Söker in till socionomprogrammet.

Maj
Diagnosticeras med depression, börjar käka antidepressiva. Blir sjukskriven över sommaren. Har för mig att Andrea kommer tillbaka från Vietnam i den här vevan, vilket var kickass när det nu än var.

Juni
Förlovar mig med Mattias på midsommarafton ute i Storvikssand. ”Sommarlov” gör mig gott, skönt att vara hos mamma och pappa i sommarstugan och ta det lugnt.

Juli
Får veta att jag har blivit antagen till socionomprogrammet, vilket var en vändpunkt om någon. Går på Star Wars-utställningen i Ö-vik till Mattes stora förtjusning. Såg en av de mest disturbing föräldraskapsscenerna jag varit med om utspela sig mitt framför ögonen på mig då mamman till en helt förstörd livrädd fyraårig liten kille glatt och hurtigt utropar ”Ja, nu har du träffat Darth Vader! Nu har du träffat Darth Vader!”. Åker tillbaka till Uppsala.

Augusti
Chillar i ett rätt dött Uppsala. Åker upp till Umeå och firar pappas 60-årsdag. Köper en bil tillsammans med brorsan och Matte som vi roadtrippar med ner till Uppsala. Hjälper brorsan att flytta in på sitt studentrum in the Flogsta hood.

September
Börjar plugga på socionomprogrammet. Anordnar tillsammans med ett gäng från klassen en egen nollning eftersom vi är första årskullen som går programmet i Uppsala. Får smeknamnet ”Über” efter att ha utsetts till übergeneral för nollningen. Pluggar i övrigt hårt för att vara säker på att klara första tentan. Vilket jag gör, med ett helt klart godkänt betyg för någon som fyra månader tidigare mestadels låg i fosterställning i sängen och stirrade in i väggen. Har en lyckad tentafest på Norrlands med klassen. Köper min nya dator.

Oktober
Börjar lära känna klassen mer och mer. Har extremt roligt både i och utanför skolan. Lite jobbigare på hemmaplan. Skriver PM om hur socialt arbete utförs, som också blir godkänt. Börjar se Arrested Development, vilket gör att Anna nästan kissar på sig av glädje. Lisa kommer och hälsar på och vi kör en tredagarsfylla, helt crazy och så inte någonting som min kropp klarar av. Bilen går inte igenom besiktningen.

November
Bestämmer mig för att skaffa mig ett eget ställe för att rädda förhållandet innan det går käpprätt åt helvete. Sliter med ett forsknings-PM och konstaterar att man kanske inte jobbar bra ihop bara för att man pluggar bra ihop. Bandet Karl & the Heartbreakers ser dagens ljus för första gången. Festar hårt.

December

Blir klar med forsknings-PM:et, som fick ett starkt godkänt. Börjar läsa en delkurs som var (är) ganska psykiskt påfrestande och imponeras över att jag inte brakar ihop totalt, vilket är någon slags eldprov på att jag har valt rätt utbildning. Flyttar in i studentrummet efter många om och men. Fyller 21 år vilket föräras av en riktig jävla skitdag, fram till att jag kommer hem till Karl för att repa och bandet överraskar mig med hemmagjord tårta. Festar en hel del med klassen. Åker hem till Umeå och firar jul och nyår.

Jag vet inte om det är att jag faktiskt inte orkade göra så mycket annat än att ligga i sängen och gråta och käka Ben & Jerry's en masse eller om det är för att jag har svårt att komma ihåg vad som hände för ett år sen, men första delen av året var ju tragiskt sparsmakad på innehåll...

Nåja. Gott nytt år på er allihopa!

Pustar ut en nanosekund

22,5/30 etcs avklarade. G/C på forsknings-PM:et var mer än vad jag hade vågat hoppas på!

...så var det bara att hugga i nästa PM. Ingen rast och ingen vila här inte!

Any minute now



"Waiting For My Real Life to Begin" av Colin Hay. Kommentar överflödig.

Tack för musiken, säger jag

Den sjunde januari börjar återstoden av höstterminen med föreläsning mellan 10-12.

Rubrik? "Incest: Att bo i en stulen kropp".

Slutsats? Det är en jävla tur att jag ska repa på kvällen.

You gotta love Google Translate (Tribute to Pytt Sister)



Pytt Sister. Pytt i Panna-sister. Pitt Sister. Sister Pitt. Brad Pitts syster?

HERE IT SHOULD BE A TEXT ON LISA:

Lisa är en tjugoettårig hellströmsreligiös fanatiker som bor i Gôtelabooorg.
Hon är kock och gillar att laga mat. Om Pytt i Panna är någon favorit vet jag inte.
Hon är en av de få personer jag känner som är märkbart kortare en mig,
vilket bidrar till att göra henne puttenuttigt jättesöt. Och till mitt storhetsvansinne, of course.

En gång i tiden hade hon en gitarr som hette Snarf, men han gick sönder.
 Ja, det var en han och inte en den. Eller det. Eller va?

Hon har en (ptja, inte nu längre) hemlig pojkvän som heter Max och är en hamburgerätande tiger.

Jag har aldrig sett Lisa så lycklig som när hon fick äta pommes med Green & Garlic-dip.

I min mobiltelefon så heter hon Lizzie Dee av ingen särskild anledning alls.

Lisa är en av de bästa i hela världen.

HERE ENDS THE TEXT ON LISA.

LÄS HENNES BLOGG FÖRIHELVEDE!

Plans and schemes

2008 var ett stort och omvälvande år för mig, det har hänt mycket med mig som människa, och istället för att ha blivit äldre och visare så har jag nog snarare äntligen börjat tillåta mig själv att vara ung och dum. Slutat ta mig själv på så fruktansvärt stort allvar, fått en lite större distans. Kommit till insikt om att det enda liv jag vet att jag kommer att få vara med om och leva är det jag lever i precis detta nu.

Jag har alltid varit en sucker för möjligheter till nystarter, men så känner jag inte riktigt i år. Jag har redan börjat om, redan börjat gå. Jag är på väg nånstans och jag vet inte riktigt var, men det spelar mig egentligen ingen roll för det finns ingen skatt på andra sidan regnbågen. Det är själva promenaden dit som är värt något.

Så för en gångs skull har jag inga storslagna planer eller löften. Inte mer än att ta hand om mig själv, lära mig mycket och ha jävligt roligt.

Däremot har jag förhoppningar. Så istället för en lista över nyårslöften, så gör jag en lista över vad jag hoppas på ska hända under 2009:

  • Jag hoppas på att jag och Lisi tar oss samman och sticker iväg på en sista minuten när längtan till sommaren blir för stor.
  • Jag hoppas att jag inte fegar ur utan verkligen tar tag i att kolla upp vad det finns för möjligheter att åka utomlands och plugga ett år.
  • Jag hoppas att jag spenderar många svettiga timmar i en replokal tillsammans med hjärtekrossarna.
  • Jag hoppas att jag spenderar många sena nätter på dansgolvet med mina vänner.
  • Jag hoppas att jag kommer att sitta i timtals på olika caféer runt om i Uppsala och filosofera över livet och universum tillsammans med likasinnade.
  • Jag hoppas att jag drar ner på sockret och upp på simmandet.
  • Jag hoppas att någon mer än Anna i min bekantskapskrets förstår storheten i Arrested Development.
  • Jag hoppas att någon kommer på den brillianta idén att tillverka plushies som ser ut som Michael Cera.
  • Jag hoppas att jag lär mig spela gitarr ordentligt nån jävla gång.
  • Jag hoppas att jag kommer att trivas i min korridor.
  • Jag hoppas att jag kommer få träffa ännu fler intressanta och inspirerande människor.
  • Jag hoppas att mitt liv fortsätter att bli bättre och bättre.

Och jag hoppas att jag somnar tidigare än sju imorgon bitti. För jag vill inte ha en helt uppfuckad dygnsrytm, det är drygt.

Regression

Jag gillar inte hur jag blir mitt gamla sextonåriga jag så fort jag sätter min fot i den här stan.

Hanna, 21 år, är en mycket bekvämare och lättare människa att vara.

Somnar nollsju, vaknar igen på natten

Jag har alltså fortfarande inte somnat.

Benkan och Jenkan

Jag är i stort behov av sällskap eller en bytta Ben & Jerry's. Skulle kunna tänka mig både och.

Det är officiellt nu

Jag har totalfuckat upp min dygnsrytm och kan inte sova. Kommer att behöva kickstarta min och Annas mellandagsreashopping med en stor kopp riktigt starkt grönt te. Jag borde sluta med cola (igen), det blir nog nyårslöftet. Det känns lagomt banalt och överkomligt.

Nån dag ska jag träffa min dvärg of doom och ta en ölfika. Öl är bra för själ och strupe. I måttliga mängder.

Oh dear, look what they've done to the blues, blues, blues.

Heta Hanna

Your desirability

 "Would you date Hanna?"

YES 2 votes 9%
NO 20 votes 90%
Total 22 votes

"Why?"

You are more desirable than 57.23% of people
Another 94,558 people are at your level
Your global desirability ranking is 23,152 out of 44,577,963 people
Last week: You were viewed 6 times and 1 person expressed interested in you

Jag kanske skulle söka upp mina gamla mobbares adresser, skriva ut mina fejsanstats och pula ner i deras brevlådor. Bah in your face, två av tjugotvå personer kan tänka sig att ligga med mig! Och ni sa att ingen nånsin skulle vilja ha mig, look at me now! I'm sizzlin' hot! Hell yeah!

...mest av allt undrar jag var den sista procenten tog vägen, de som uppenbarligen svarade varken ja eller nej? Behöver de betänktetid eller en gratis biobiljett eller vad är grejen?

Åh Uppsala



Åh Uppsala med Markus Krunegård. Jag vet, jag är segast i hela världen med att upptäcka bra musik. Typ 8 månader efter release. Men credd har aldrig varit min grej, så skitsamma.

Och det är en fin låt. Och även om det är nice och fint här uppe med familjen så har jag lite Uppsalalängtan. Jag vill hem till mitt liv snart. Jag tror det är det som ger mig den krypande känslan i skinnet, jag saknar att ha saker att göra, människor att träffa. Att ha en vardagspuls.

Kan vara PM:et som hänger över huvudet på mig också. Men introduktionen är klar nu i varje fall, tre sidor to go!

One night to push and scream, and then relief

Ibland blir jag på så där oförklarligt konstigt humör. Allting känns fel och obekvämt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Det bara kryper i skinnet och jag vill vara någon helt annan, på en helt annan plats och vid en helt annan tidpunkt. Och så vill jag skrika rakt ut så högt som jag bara kan. Öronbedövande. Som en femåring som slänger sig på golvet och sparkar och slår och skriker vill inte vill inte vill inte, utan att det finns någonting att ta ställning till ifall man vill eller inte.

Det gör jag förstås inte, för jag är ju trots allt vuxen och någorlunda emotionellt balanserad. Men just nu skulle det vara sjukt befriande.


2008, en lista

Snor av Lisi i vanlig ordning. En lista om året om har gått:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Förlovade mig, flyttade till ett eget ställe utan någon annan. Trivdes i en klass.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag tror att det enda jag hade var att ta bättre hand om mig själv, och det har jag nog gjort i slutändan.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min nästkusin fick en liten Nova.

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Jag har hållt mig inom rikets gränser hela året.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?

Balans. Ensamtid.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
20/6, midsommarafton då jag och Matte förlovade oss. <3

8. Vad var din största framgång 2008?
Att ta mig från absoluta botten till en bra bit på väg till absoluta toppen.

9. Största misstaget?
Tycker jag gör såna mest hela tiden?

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Småförkyld nästan hela hösten, däckad med feber två vändor. Annars inga allvarligare åkommor.

11. Bästa köpet?
Min dator! En superliten Acer Aspire One 150. Sjukt smidig.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder, mat, alkohol och inträden på nationer. Jag är en jävla suput.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag fortsätter på samma tema som Lisi, när bandet överraskade mig med tårta på födelsedagen. Då var jag nära att börja lipa för att det var så fint.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Ahh, den här frågan är lika svår vartenda år! Jag tänker inte musik på det sättet. Jag vet faktiskt inte. Men ”Jag är en vampyr” med Markus Krunegård kanske?

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Första halvan var en jävla bajsmacka och då mådde jag riktigt dåligt. Andra halvan, typ sensommar och framåt har varit fantastiskt till stora delar. Framför allt på grund av alla dessa underbara människor jag har lärt känna under höstterminen.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar faktiskt ingenting annorlunda. Man lever och lär.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat, möjligtvis då.

18. Hur ska du tillbringa julen?
Hemma i Umeå med familjen.

19. Blev du kär under 2008?
Nej.

20. Hur många one night stands?

Hur många bultar finns det i Ölandsbron?

21. Favoritprogram på TV?
Boston Tea Party.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag orkar seriöst inte hata människor. Det finns alltid människor man kommer mindre bra överens med, de kan man undvika i möjlig mån.

23. Bästa boken du läste i år?
Minns inte riktigt om jag läste den i år eller i slutet av förra året men ”På Chesil Beach” av Ian McEwan är en riktig höjdare. Och så gillade jag ”Gunnar” av Bob Hansson också.

24. Största musikaliska upptäckten?
Karl & the Heartbreakers, eller snarare en återupptäckt av hur jävla kul det är att spela i band. Loves it.

25. Något du önskade dig och fick?
En plats på socionomprogrammet i Uppsala, ett eget rum.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Inte som jag kan komma på.

27. Årets bästa film?
Vet inte, jag har mest kollat på gammal shite känns det som. Batman var för övrigt sjukt överhypad - Anna, slå mig inte men så är det! Heath var bra, dock.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag hade en riktig skitdag och sen blev allting bra när jag fick repa med mitt band.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En lotterivinst?

30. Vad fick dig att må bra?
Alla vänner och kramar och sjuka upptåg vi har ägnat oss åt.

31. Vilken kändis var du mest sugen på? J
Jag vill ha Michael Cera som en plushie!

32. Vem saknade du?
Familjen. Andrea första hälften av året, då hon fortfarande var i Vietnam.

33. De bästa nya människorna du träffade?
Mäh, det är ju som att välja godaste flingan i flingpaketet.

It's just overkill



Dagens låt är Overkill - Colin Hay. Mjes.

Utan sammanhang och koncept i Uppsala

Jag är för lat för att lägga upp alla bilder här i bloggen, så jag slänger upp länkarna till mina album på Fejsan. Blandade bilder från hösten 2008, utan sammanhang och koncept i Uppsala - del 1 och del 2.

Dagens bra

- Storebror Juriststudenten talar om för mig att alla lagar ligger ute på nätet och att en lagbok förmodligen är överflödig att köpa för oss socionomer.

- Julklapp till ovan nämnda bror är fixad. Imorgon blir det att fixa klappar åt modern, fadern och lille lillebror. Går förhoppningsvis bra, lär dock vara tjockt med folk som är ute lika mycket i sista minuten som jag är!

- Julgranspåklädning typ nu.

Puss tills vidare!

Dagens jobbiga

Jag ska läsa statskunskap och juridik nästa termin och behöver således inhandla Sveriges Rikes Lag för minst 728 pix. Gråt och tandagnisslan. Uäääh.

The words are coming out all weird



Jag har lyssnat på "The Bends" säkert 50-60 gånger senaste dagarna. Den är ett jävla masterpiece. Text, musik, sång... Så jävla snyggt och välgjort att... jag vet, jag missbrukar uttrycket "dör lite grann inombords", men så är det typ.

Kommer att tänka på en tid som känns rätt avlägsen fastän den inte inträffade för alltför länge sedan. Tiden då man fortfarande gav varandra skivor i julklapp. Känslan av att riva av den där tunna plasten, öppna det styva fodralet och hur det knakade i piggarna när man lyfte ur skivan första gången. Att klicka på play, ta ut konvolutet och bläddra i det glatta pappret.

Och sen minns jag varför det sög med CD. Att få tillbaka en skiva helt repig efter att man till äventyrs hade lånat ut den till någon mindre vördnadsfull kompis. Alla fodral som föll isär. Att banka på den där förbannade gamla jävla stereon som aldrig ville läsa skivor ordentligt hur mycket man än rengjorde den. Jävla japanska shit, som en jänkare kanske skulle ha sagt. Eller nåt.



Väldigt få har en personlighet

...men jag har en, enligt det här testet som jag hittade hos Lisa:

Din personlighetstyp: Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa dig: Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Sån är jag dårå. Schysst att min personlighet passar för mitt framtida yrke, annars hade det kunnat bli tråkigt!

I can buy you, oh yeah oh yeah

Yeppers, nu när jag de facto fick pengar över jul också så kändes ju det här med mellandagsrea helt plötsligt mycket roligare. Särskilt eftersom min expansion har påbörjat nu när jag befinner mig om fel sida av 20 år och mina kläder inte känner för att passa längre.

Dock är prio ett på listan någonting som är så sjukt jävla tråkigt att köpa så det inte finns på världskartan. Testa Google Earth bara, jag lovar att det blir svårt att hitta "jeansköp".

Få saker är så ångestframkallande som jeansköp i min bok. Jag gillar klänningar och kjolar. Klänningar och kjolar är förlåtande. De omfamnar en och säger att det är okej att du öste i dig en bytta Ben & Jerry's igår, klart du ska unna dig darling! Och skit i att du inte tog dig iväg och simmade, vi lovar att sitta snyggt på dig ändå.

Jeans... not so much.

Jeans är den där elaka tjejen på mellanstadiet som synade din kropp upp och ner inne i omklädningsrummet efter gympan som fnös att du kunde få vara stand in i Spice Girls-framträdandet ifall nån blev sjuk. Jeans klämmer åt vid magen och hånflinar åt camel toen som framträder med all ickeönskvärd tydlighet efter att du har pressat i dina lår ner i byxbenen.

Jeans är inte schyssta, uppmuntrande och samarbetsvilliga. De är tuffa, taskiga tjejer i rökrutorna som skriver fetto på ditt skåp. Ändå kommer de undan med allt och är alla människors favoritplagg. Fan, jag hatar de där jävla skenheliga tuggummituggande fjortisbrudarna till jeans!

Icke desto mindre är det handikappande att inte ha några. Visst kan man köra med dubbla eller trippla strumpbyxor, men ibland kräver helt enkelt situationen någonting tåligare och mer påklätt. Det par jag har har börjat gå sönder i grenen. Det måste vara prio ett. Jeansköpet.

Fan fan fan.

Ketchup!



Om jag och Anna bodde ihop så skulle jag göra egna ettiketter till ketchupen som det stod Monkberry Moon Delight på. Hon är förmodligen den enda jag känner som eventuellt skulle förstå och uppskatta det skämtet.

Tvetydigt

Jag tror inte att tamburinist är ett riktigt ord för övrigt. Dels för att det vore sjukt tråkigt att ha endast tamburin som sitt instrument (jag sjunger i bandet om det skulle ha undgått någon), men mest för att man så lätt slinter på tungan och säger tambur-urinist istället. Och sånt gillas inte av lagen.

Långsökt reflektion: Varmkorvsgubben brukar inte stå på Fyristorg nuförtiden. Ett tag så stod han på Riddartorget utanför Värmlands, men vad det verkar så har lågkonjunkturen slagit till även mot honom. Vad gör han nu när ingen har råd att supa bort sina hjärnceller med Linda Bengtzing ringande i öronen? Målar korvarna svarta?

Jag ska nog sova nu helt enkelt.

Damn the cruel tamburinist I will become

Alltså, Google Translate.

Rise, Darth Tambourine, Rise!

Anna, jag har kreerat en karaktär som är fan är likvärdig Mr. Banana Grabber, rita mig en serie nu!

Tjugotredje

CSN har beslutat sig för att vara snälla i år, jag får tydligen ut fullt studiemedel över jul och behöver inte oroa mig över vare sig mat, hyra eller räkningar. Tack CSN, det var den bästa julklappen jag kunde få i år!

På mellandagsrean är det du och jag som går och inhandlar en tamburin till mig, Anna. Det är vår mission, förutom AD-maran!

En tamburin va. Jävlar vilken grym tamburinist jag ska bli. Glöm inte var du hörde det först!

Hemma

Min mamma har bakat så goda saffransskorpor så att man dör lite grann inombords, och nu sitter jag vid köksbordet och spelar "Någon gång måste du bli själv" på repeat för att fixa ett textarr till bandet. Det är sånt pyssel man saknar när man inte har nån att spela med. Jag känner mig så fluffig och nyförälskad i mitt band att det nästan är löjligt.

Mitt band. Känn på den va.

Blah Blah Blah

1. Just nu gillar jag mitt liv rätt så jävla mycket.

2. Klockan 09.30 imorgon bitti lämnar jag Uppsala för Umeå och blir borta i typ 2½ vecka.

3. I Umeå ska jag fira jul och nyår, skriva PM, ha Arrested Development-marathon med Anna, äta mammas mat, sova ut, sakna Uppsala och alla människor, spela gitarr tills mina fingrar blöder och läsa skönlitterära böcker för första gången på ett halvår.

4. Det enda jag vill ha i julklapp är att mitt liv fortsätter att rulla på så här. Och kanske en tamburin.

5. Mina fötter luktar fotsvett.

6. Om två timmar ska jag dricka öl och ta farväl av mina fina soc-kärringar på Orvars. Snyft.

7. Jag har städat i korridoren idag. Det var ganska äckligt.

8. Nu ska jag snart gå till bussen och möta min bror, vi ska sova hos Matte i natt för det blir närmare till bussen.


Kärlek

Kärlek är att tränga ihop sig 6 personer i ett litet rum och spela farligt bra musik tills man simmar i svett och knappt kan andas, och därefter tränga ihop sig runt ett litet köksbord avsett för fyra personer och äta kladdkletiga chokladklumpar och mjuk pepparkaka.

Kärlek är Karl & the Heartbreakers. Jag längtar till januari.

Utanför



Det här är utsikten från mitt fönster. Härifrån ser man Observatorieparken, Ekonomikum (som inte är mycket för världen, därför ej i bild), Katedralskolan och Domkyrkan. Idag i gråskala.

Have a banana

Kul. Jävligt kul. Att komma hem till ett party för retarderade apor som spelar eurodisco på högsta volym i rummet intill. Särskilt när man har sagt nej till att sova hos pojkvännen med motiveringen att man måste lägga sig hyfsat tidigt eftersom man ska vara i skolan klockan 8 imorgonbitti.

Fan ta Tuesdays på Snerikes. Fan fan fan.

Paranoid android

Jahapp, typ fyra dagar sedan jag flyttade in i mitt nya hem. Det är en relativt tyst korridor. Det är tydligen ey okey att duscha klockan två på natten en vanlig vardag, det kan vara bra att veta. I övrigt tror jag att undertecknad är den som är mest party på stället (och då har jag endast intagit EN enda tequila tillsammans med Andrea innanför korridorens väggar). Nyss träffade jag den sista av mina fyra grannar, och det kan ha varit det konstigaste och stelaste samtalet jag har varit med om:

Dörren till korridoren öppnas, det kommer in en för mig främmande person, just som jag står där och steker kyckling till min Tikka Masala.

Jag: Hej! (överdrivet glad och trevlig, räcker fram handen för att hälsa)

Hon: Hej. (helt uttryckslöst, skak skak)

Jag: Hanna heter jag, det är jag som bor längst in i hörnet.

Hon: Ok.

(tio sekunders tystnad)

Hon: Jag bor där (pekar på en dörr).

(fem sekunders tystnad)

Hon: Ehm, vi ses väl nåt antar jag.

Jag: Eh, ja vi gör väl det.

Slut på samtal.

Förresten så hörde en kompis av sig och påstod sig ha en biljett över till V-dalas julgaskssläpp klockan, bara så där. Och jag som hade tänkt sitta på min kammare ikväll och trycka. Så det kan gå, så det kan gå!

Lejtör alligäjtörs!

You know me, I'm such a giver

Anna tyckte att det hade blivit snålt med bilder här på bloggen på sistone, så givmild som jag är så bjuckar jag på några bilder. Denna gång av mitt nya hem:



1. En tom kartong som innehållit typ en halv porslinsbutik.
2. Skämstidningar som v'äntar på lämplig förvaring där den inte sabbar min kreddiga image.
3. Datorbord.
4. Indiska-påse som agerar temporär verktygslåda.
5. Tänkt placering av väggdekorationer ovanför min säng. Och en skruvmejsel som var till ingen hjälp alls att öppna och stänga ramen eftersom den har helt fel dimensioner. Go vanlig kniv!
6. Eventuell förvaringsplats av skämstidningar och annat som kan sabba min kreddiga image.
7. Inte mindre än 26 par trosor och annan nytvättad tvätt i en röd Champion-rygga från högstadiet.



8. Mina funky gardiner som är köpta på Rusta i Umeå för två somrar sen.
9. Garderober och tvättställsskåp, ackompanjerat med en pall övertäckt av två par byxor, en handduk på tork samt en spegel i väntan på lämplig placering.
10. Två hurtsar med lite random crap ovanpå.
11. En jävla massa scarves och grejer som jag tog med mig i senaste flyttlasset.



12. Böcker som jag älskar för mycket för att bry mig om ifall de är kreddiga eller inte.
13. GONE WITH THE WIND. Just for you, Ann!
14. Min första och största Buddha. Han har brutit armen en gång.
15. Minibuddhorna och bilder på nakna fruntimmer. Och pannkakskastade fruntimmer. It aaaart, my deeeear.
16. Kurslitteratur, Socionomprogrammet HT08.
17. Ett gäng burkar.
18. En tavla min vän Mia har gjort.
19. Ett par elefanter jag köpte på loppis för fem kronor.
20. Porslin. Min helt nödvändiga samling av tekoppar och skålar. Notera hur jag har TVÅ flata tallrikar (som jag har lovat av Matte) och oändligt många tekoppar och skålar... Crazy.

Nu ska jag fortsätta mitt hängande av tavlor och sedan fixa lite middag tillsammans med Andrea. Därefter ska vi troligtvis förära Värmlands nation med vår närvaro. Som sagt, I'm such a giver...

Bra skit

Bra skit för tillfället:

- Min smått fantastiska klass + annat löst folk jag kallar vänner
- Mitt fenomenala band
- Alla fina gratulationer på min 21-årsdag
- Utsikten från mitt fönster (jag ska visa snart)
- Uncle Ben's Tikka Masala
- Att jag bor typ tio minuters promenad ifrån stan
- Att jag ska tvätta en massa idag, sjukt skönt
- Att jag snart får trådlöst internet i mitt rum

Hey hey, let's go! Kenka suru!

Nu är jag klar med det där förbannade jävla PM:et. Känns fint. Känns bra. Känns som att min och Linlins vänskap kanske kan bli lite mindre ansträngd nu. Och det är alltid bra, för snart bor vi i samma hood.

Nu ska jag packa ihop lite grejer och dra över till Rackis. Tog första lasset igår och det... tar väl sig. Trots de sjukt fula terrakottafärgade väggarna. Mia och Matte har peppat så nu känns de inte fullt lika hemska. Upp med lite rat på väggarna så ska det nog bli fint...

...om inte annat har jag en kickass utsikt över Domkyrkan och typ mindre än tio minuters promenad ner till centrum. Det väger upp det mesta!

First däjj, last manaad

Eller ja, egentligen sekånd däjj, last manaad nu. Har varit en otroligt händelserik och hyfsat omtumlande dag. Från PM-ångest över MSN med brodern, till opponering som jag på något otroligt sätt överlevde utan några större psykiska skråmor, till inspektering av den nya bostaden som hade orangea väggar och stora avskavningar på tapeten (vilket ska klagas på och förhoppningsvis fås åtgärdat), till ett helt fantastiskt rep tillsammans med bandet. Det sista gjorde mig helt euforisk. Jag känner mig så där löjligt förälskad i musiken igen, och det om något är fanimej ett friskhetstecken.

Och så jävla bra det lät sen! Det lossnade verkligen totalt idag. Nu är vi på jakt efter replokal, så om nån i Uppsala sitter inne på något bra så hojta.

Och Lisi, vi spelar "Uppsnärjd i det blå"! Det du!

Nu ska jag däremot ta hand om min stackars misshandlade hals och ta igen lite förlorad sömn. Kan behövas.

RSS 2.0